Solidaritetstanken leder till egoism.

Kapitalism som klassisk syndabock
Ofta får kapitalismen skulden för människans egoism. Är inte det rättvist? Den baseras ju ändå på att individen själv ska försöka tillfredsställa sina behov och önskemål, till skillnad från en mer "solidarisk" struktur där en stark stat fördelar och förser medborgarna med vad de behöver.

Beskattningens dubbla motiv
Det finns två olika motiv för beskattning, vilket det sällan talas klarspråk om. Dels ska statens verksamhet finansieras, och där kan man såklart ha olika uppfattning om vad, när och hur mycket. Det är som det ska i en fungerande demokrati. Det andra motivet är att fördela medborgarnas pengar så spridningen blir mer jämn. Detta andra motiv finns alltså oberoende av det första. Det kallas solidaritet. Solidaritet är inte samma sak som barmhärtighet. Solidaritet är att ge utan givmildhet, som en utsträckt hand utan kött.

Rädsla för mänskligt beroende
I Sverige vill man inte vara beroende av sina föräldrar som vuxen och inte av sina barn som pensionär. Man vill inte ens vara beroende av sin make som gift! Man är livrädd att vara beroende av någon överhuvudtaget. För man vill ju inte ligga någon till last! Därför vill vi svenskar så gärna ha en stark stat med rejäla skyddsnät.
Men, vi blir ett folk av patetiskt hjälplösa och vilsna den dagen när staten inte är där. Och dessutom är det en i grunden mycket omänsklig strävan att göra oss av med de nära mänskliga beroendena! För är det inte just de nära mänskliga beroendena som definierar oss som människor? Vi gör oss till öar, separerade av socialismens hav, där inga broar får byggas.

Egoismen som enda utvägen
Vad blir då viktigt för en Svensk, när inte familjen längre förväntas bära uppgiften som skyddsnät? Ja, då har man till slut bara sig själv att gå till. Då gäller det att fixa med sin egen utbildning, sin egen pension, sin egen karriär, sitt eget sparkonto osv. Man ska inte "uppoffra sig" om det innebär att någon av dessa egoistiska mål måste kompromissas med.
Fy skäms på oss Svenskar! Ett folk av egoister har vi blivit. Solidaritetstanken har gjort oss till egoister!

I have a dream...
Kan vi inte få ha våra ursprungliga gemenskaper ifred? Familjen, där man så naturligt låter sig vara beroende av varandra? Kan vi inte tillåta oss ett ömsesidigt beroende, där mänsklig omtanke och närhet återtar mark som staten erövrat? Där vi vågar älska varandra, och vågar vara beroende av varandra!

¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤

Klok ungdom!

Anna Larsson utropar i SvD sin förvåning över att könsrollerna lever kvar än idag:
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_1201115.svd

Amnesty har tydligen undersökt ungdomars åsikt om vilket ansvar offret har vid en våldtäkt. Anna Larsson undrar hur man ska tolka ungdomarnas svar som i ganska hög grad tilldelar offret ett ansvar. Ungdomarnas svar är lite överraskande kanske eftersom vi har en så oerhört stark feministisk opinionsrörelse i landet, som förmedlar att offret saknar ansvar.

Själv tror jag att de bästa råd vi kan ge våra döttrar skiljer sig markant från Anna larssons: Gå ut naken på stan, delta i gruppsex osv. Istället bör man berätta om risker och riskmedvetenhet. Det är en risk att gå ut naken, det är en risk att följa med okända män hem osv. Detta innebär inte att den som tar en sådan risk gör sig till medansvarig för ett brott, men det är sunt för en kvinna att förstå vilka risker hon tar i dessa sammanhang.

Jag gissar att många ungdomar inte riktigt förmår upplösa detaljerna i språket. Svaren speglar ungdomarnas insikt om det nödvändiga riskmedvetandet.